Jag, Christina Wallnér, som ansvarar för webbplatsen sfa.nu är också projektledare för Västmanlands Nätverk för Multigration som är ett nätverk för alla som fått ta del av Länsstyrelsens medel för TIA-, §37- och §37a-projekt samt även de som antingen i arbetet eller ideellt är engagerad i integration/inkludering.
Torsdagen den 6 februari 2020 blev jag inbjuden till avslutningen för §37a-projektet ”Integration och Social hållbarhet i Riddarhyttan”. Dagen var så inspirerande att jag frågade Kerstin Törngren, integrationssamordnare på Skinnskattebergs kommun, om jag skulle kunna få lägga ut en presentation här under sfa.nu för att inspirera andra kommuner – vilket Kerstin och övriga samverkansparter nappade på. Det var hur man arbetade med helheten som gjorde mig så imponerad. Här nedan får vi ta del av Kerstins och övrigas berättelser.
Om Riddarhyttan
Riddarhyttan är en plats med historiska anor. Det här är platsen för Sveriges äldsta järnframställning. Många gruvor finns i området. Här bor för närvarande 440 personer, av dem är 80 stycken asylsökande. När projektet startades fanns 115 asylsökande i Riddarhyttan. Här finns stora skogar, fiskevatten, många föreningar, ett Allaktivitetshus, flera företag, ett Buschcraftcenter och en folkhögskola. Här går bussarna väldigt sällan och det finns en liten affär.
Kerstin Törngren berättar om projektet
Under 18 månader har Skinnskattebergs kommun drivit projektet “Integration och Social hållbarhet i Riddarhyttan” med syfte att öka den sociala hållbarheten i området. Vi har fått ekonomiskt bidrag från § 37a-medel från Länsstyrelsen i Västmanland.
Syfte och mål för projektet
- Större trygghet i området och social hållbarhet.
- Meningsfulla aktiviteter och bildning.
- Ökat samarbete med boende, civilsamhälle, bildningsförbund, grupper och enskilda.
- Utveckla anropsstyrd kollektivtrafik.
- Ökad jämställdhet kvinnor-män.
- Ökad hälsa.
Den röda tråden var
- Aktiviteter
- Demokratisk process
- Fokus på jämställdhet
- Barnperspektivet
- Konstnärliga aktiviteter
- Empowering
Vi har under projekttiden haft samarbete med de boende, civilsamhället, bildningsförbund, föreningar, organisationer och grupper. Vi ville skapa förutsättningar för meningsfulla aktiviteter och bildning. Vad gör då sådana aktiviteter? Gör de någon skillnad? Vi ska på olika sätt försöka ge en mångfacetterad bild av detta och belysa några slutsatser.
Hur började det hela?
Annika Lind från Västmanlands Länsbildningsförbund berättade på ett nätverksmöte hos Länsstyrelsen att VLBF hade fått ta över en lägenhet i asylboendet från Migrationsverket i samband med att MV stängde ner kontoret. Frågan var om Skinnskattebergs kommun kunde ta över och samordna bildningsförbunden som skulle ha verksamhet utifrån behov. Skinnskattebergs kommun förstod behovet och sa ja. Vi gjorde en ansökan hos Länsstyrelsen och fick medel.
Asylboendet består av fyra radhus och ett flervåningshus i Riddarhyttan och Källfallet och ligger i Riddarhyttan nära en tungt trafikerad väg utan staket. Lägenheterna ägs och sköts av ett privat fastighetsbolag. Området i Riddarhyttan saknade lekplats.
Att som asylsökande befinna sig i en process har jag förstått handlar mycket om att befinna sig i ett limbo – ett vacuum som kan vara i många år och som påverkar människor. När kommer beskedet? Och vilket besked kommer? Samtidigt måste vardagen rulla på och erbjuda stimulans för att förhindra ökad psykisk ohälsa.
Mammorna var rädda och skygga. Flertalet kunde inte språket. Rädsla för mörker, vilda djur, överfall oroade. Stor rädsla för att polisen skulle komma och hämta fanns. Många hade posttraumatisk stress efter flykten. Inaktiviteten var stor, psykisk ohälsa fanns. Isolering. Bussar som gick sällan. Barnen var ledsna och oroliga. En oviss tillvaro fanns.
Det fanns behov av aktiviteter, språkutveckling, en fortsatt sammanhållen schemastruktur för aktiviteterna och bildningsverksamhet som hade påbörjats av Västmanlands länsbildningsförbund samt information och stöd i asylprocessen. Vi ville ha en praktisk demokratisk process där vi hade stora öron och händer.
Nådde vi då målen?
Många aktiviteter har under denna projekttid anordnats. Projektet har varit en trygghetsfaktor både för de boende i området, de asylsökande och för aktörerna som haft aktiviteter för de asylsökande. Vidare har projektet bidragit till en frigörelseprocess har startat för kvinnorna med normbrytande utmanande verksamhet och diskussioner för både män och kvinnor. Det svenska språket har definitivt stärkts i olika grad hos de asylsökande. Insikter om det svenska samhället, sambandet mellan PTSD och vikten av motion har gjorts. Demokratiaspekten och empoweringarbetet har både män och kvinnor intresserat sig för och utvecklat. Dock finns faktorer som även det bästa projektet i världen inte rår på.
Riddarhyttans Hembygds- och intresseförening
Riddarhyttans Hembygds- och intresseförening (RHI) var den första lokalgrupp som vi kontaktade för att skriva samarbetsavtal med. Hembygdsföreningar borgar för att kunna förmedla ledtrådar, koder och berätta och kanske visa platsen en landat på. När vi frågade om RHI ville samarbeta i projektet fanns tre kriterier: RHI ville bara göra saker de själva tyckte var intressant och roligt, de ville inte skriva några papper (samarbetsavtal) och de ville bara jobba med kvinnorna.
En viktig framgångsfaktor för att nå alla med information om att hembygdspromenaderna skulle starta och i vilken form (bara kvinnor, inga män eller barn) var att Mohammed och Kerstin knackade dörr. Detta för att skapa relationer med var och en och för att vara säkra på att nå alla. Majoriteten av männen såg lite förbryllade ut när de förväntades ta hand om barnen men positiva till förslaget. Kvinnorna skakade på huvudet och trodde att detta inte skulle gå.”
RHI poängterar att detta arbete inte har utförts av något godhjärtat skäl med uppoffringar, utan av ett genuint intresse genom ömsesidiga möten med kvinnorna för att få inblick i andra människors villkor.
Under hela projekttiden (och även efter projektet) har Elisabeth Skog, Karin Lindström och Barbro Bergquist fortsatt att göra aktiviteter tillsammans med kvinnorna. De har anordnat promenader, visat smultronställen, pratat om både svåra och glädjefyllda saker. De har firat högtider tillsammans. De har hittat badsjöar där de legat som påklädda krokodiler i sommarhettan. Gruppen har arbetet med att göra varandra medvetna om kvinnors förhållanden i olika kulturer och tider. Det har självklart varit en fördel att de infödda Riddarhyttekvinnorna har en åldersrikedom. De har kunnat förmedla Sveriges utveckling via egna berättelser om tre generationers kvinnor och den förändring som varit under den tiden. Berättelserna kan inspirera till förändringsarbete var kvinnorna än befinner sig i världen. Inget är hugget i sten, förändring är möjlig. Riddarhyttans Hembygds- och intresseförening blev nominerad till Länsstyrelsen jämställdhetspris 2019 för sitt fantastiska arbete tillsammans med de asylsökande kvinnorna.
Asylhälsan
Ett annat mål var att lägga fokus på förebyggande hälsa och ökad fysisk aktivitet. Vi märkte att många levde med posttraumatisk stress (PTSD). Vi visste också att Asylhälsan jobbade med en metod för att komma tillrätta med den stressen.
I följande pdf berättar Tina Rinkeborn, Asylhälsan i Västmanland, om hur de arbetade i projektet:
Asylhälsan i Västmanland berättar om hur de arbetade med grupper i Riddarhyttan (pdf)
Se gärna filmen där Lena Lindholm Sköld och Tina Rinkeborn från Asylhälsan i Region Västmanland berättar om hur de arbetar med Traumastöd:
Traumastöd i region Västmanland – Vimeo
Fysisk aktivitet med SISU
Att fysisk aktivitet är så viktig när man har stress i olika former, gjorde att RF-SISUs Edwin O’Brien-Rodneys kunskaper i den här frågan var varmt välkomna.
- Tillsammans i en demokratisk process iordningställdes ett gym.
- Dessutom erbjöds flera sporter att prova på – bland annat volleyboll, längdskidor.
- En simskola för barnen med simlärare startades i Liens vatten den första sommaren.
- Tillsamman med Jonas Vildmark, Bushcraftcentret i Riddarhyttan har de lite större barnen lärt sig hantera eld, laga mat över öppen eld och uppskatta täljandets konst samt fått kunskapen att klä sig efter väder.
- Tillsammans med VLBF som ordnade fram cyklar så har många vuxna lärt sig att cykla.
- Två fotbollslag bildades med hjälp av en ung kvinna med kontakter in i barn och ungdomsgruppen i asylboendet. Hon berättar: ”- Det va jo så att du kom och sa om vi gillar och ha nån aktivitet där i Riddarhyttan Och jag fixade en liten grupp som ville spela fotboll. Det var jo väl en bra idé tyckte många. Vi hade det roligt med varandra. Du fixade en tränare som också bodde i Riddarhyttan. I den lilla gruppen så var killar och tjejer blandad och i olika ålder men det gick bra för alla tyckte jag. Det var en rolig sak för alla som var intresserad av att spela fotboll.”
Så enkelt kan det vara: En välpumpad boll, en intresserad ung kvinna med driv och vilja att samla ihop ett gäng för fotbollsträning samt en lokal pensionerad fotbollspelare från Hembygdsföreningen och en asylsökande fotbollstränare som båda var villiga att träna ett gäng ungar. Om det dessutom finns ett gott samarbete med ett bildningsförbund, i detta fall SISU så är saken lätt. Då åker en iväg till den lokala sportaffären och provar ut fotbollsskor och kläder och så sätter ett organiserat friskvårdsarbete igång. Lagen blev sedan medlemmar i den lokala sportklubben, RSK.
Stickkurs som övergick i svenskaundervisning
I och med ett besök på höstmarknaden i Baggå, tillfrågades Jeanette Landolsi som sålde hemstickade vanar och mössor om hon ville hålla i stickkurser med asylsökande personer i Riddarhyttan. Efter att hon snabbt svarat ja fick vi in den bästa måluppfyllaren i projektet vad gäller inlärning av det svenska språket via stickning.
Här berättar Jeanette hur det gick till:
”Vi började med stickkurs en dag i veckan. De vanligaste stick-begreppen skrev jag upp på tavlan och förklarade sedan med gester och kompletterande ord på svenska. Ofta användes även översättningsappar på mobilen. Det märktes att kvinnorna uppskattade träffarna men de kommunicerade hela tiden på sitt eget språk sinsemellan. En del kvinnor kunde en aning svenska och översatte åt de andra kvinnorna men de flesta satt helt tysta om ingen kunde tolka åt dem.
svenskaundervisning.
När vi hade julavslutning kom det fram önskemål från kvinnorna om att de även ville ha undervisning i svenska. På vårterminen delade vi då upp tiden så att vi började med en timmes svenskaundervisning och ägnade sedan en timme åt stickning. Svenskaundervisningen tog sedan mer och mer tid i anspråk och till sommaren lämnade vi stickningen hemma och ägnade oss istället helt åt svenskaundervisning.
De problem som uppstod de första månaderna var att tiden inte respekterades. Många tog ofta med sig sina barn vilket medförde att det blev stökigt och det blev svårt med koncentrationen. Vi löste det genom att jag varje gång poängterade hur viktigt det var att tiden respekterades och att barnen skulle lämnas hemma med sina pappor så att kvinnorna skulle kunna få egen tid och kunna koncentrera sig på att lära sig språket. Det tog ett par tillfällen men sedan fungerade det bättre.
Undervisningen går till så att de själva får föreslå olika ämnen de vill lära sig mer om och så förbereder jag material till nästa tillfälle. I början pratade vi mycket om olika kroppsdelar och sjukdomar och övade sedan in dialoger där exempelvis en person fick vara läkare och den andra fick vara vårdsökande. Vi har även pratat en hel del om olika livsmedel och gått igenom recept med ingredienser och hur de ska beredas. Vi har fokuserat på vardagliga situationer som ofta uppstår. Det har varit mycket lärorikt och uppskattat när jag har förberett texter och dialoger som de har fått öva in och sedan framföra inför resten av gruppen. Jag har använt en stor dos med humor för att på ett lättsamt sätt nå fram till deltagarna och har också bjudit mycket på mig själv och därigenom fått dem att känna sig mer avslappnade och mindre rädda att själva göra bort sig. I början fick jag använda rätt mycket uppmuntran för att få alla att våga prata svenska inför de andra. Jag har även slösat mycket med beröm när de har kommit över sin rädsla att använda ett helt nytt språk Det märks tydligt att deras självförtroende har stärkts och att de har växt mer och mer för varje tillfälle. Att deras kunskaper har växt märks mycket tydligt när man jämför hur avancerat materialet ser ut idag som jag förbereder jämfört med hur det såg ut när vi började med kursen. Det har varit så varit så givande och intressant att få följa deras språkresa och jag är så tacksam att ha fått denna möjlighet.”
Barnperspektivet och Rädda barnen
Vi försökte alltid att ha barnperspektivet. Vi rustade upp den befintliga lekplatsen i Riddarhyttan. Gungor och sandlåda byggdes i Källfallet. Dessutom hade vi som mål att jobba med föräldraskapet och barnens rättigheter. Därför var det så viktigt att välkomna Rädda Barnen som höll i projektet ”Föräldrastöd – att vara förälder i det nya landet”.
Lena Windahl, Rädda barnen, berättar om föräldrastödsprojektet:
Målet med projektet var
- att minska asylsökande föräldrars passivitet, utanförskap och ohälsa genom deltagande i föräldragruppsdiskussioner
- att asylsökande föräldrar upplever sig stärkta i sin föräldraroll genom kunskap
- att asylsökande föräldrar ökar sin kunskap om det svenska samhället samt om normer och värderingar som präglar vårt samhälle
- att asylsökande föräldrar ökar sin kunskap om barnkonventionen
- att så många asylsökande föräldrar som möjligt deltar i träffarna.
För att uppnå målen hade vi föräldraträffar på Asylboendet i Källfallet, Riddarhyttan en gång i veckan under hela våren 2019. Varje träff inleddes med en diskussion i ett förbestämt ämne. Det fanns även utrymme för diskussion om andra frågor och funderingar som kom från deltagarna själva. Vi hade även besök av både Migrationsverket som gick igenom asylprocessen och Socialtjänsten som berättade om sitt uppdrag. Detta var ett önskemål från deltagarna själva som hade stor oro för myndigheten och dess uppdrag.
Konst skapar mod
Konstnärlig aktivitet kan skapa mod och vara ett bra verktyg. Vi har haft besök av Clowner utan gränser och haft konstnärlig balansträning med Gycklargruppen Trix.
Några har fått prova på att berätta sagor och stopmotionfilma dem med författarna och teaterpedagogerna Sami och Suad Alkastaaw som ledare. Ett helt jullov tillverkades det dockor och spelades små pjäser upp inför föräldrar. Vi har också haft en filmgrupp för barn och tonåringar som träffats på helgerna och gjort film tillsammans.
Efter att delar av gruppen på asylboendet sett pjäsen Hope med teatergruppen Acting for change bestämde sig en grupp intresserade att samlas kring en teaterverkstad med regissör Maria af Malmborg och scenograf Wessam Darweash.
Teaterworkshopen var ett samarbete med Kulturens Bildningsverksamhet och TGVS (Tillsammans Gör Vi Skillnad), Västerås. Mellan 1-12 juli 2019 träffades 15 asylsökande män och kvinnor från Riddarhyttan under 3-timmarspass på Kulturhuset Korpen i Skinnskatteberg. Målsättningen var att genom teaterövningar, lek, röst- och rörelseövningar stärka självkänsla och kreativitet hos deltagarna samt träna svenska. Motverka destruktivitet och passivitet under asylprocessen, skapa gemenskap och delaktighet och hitta tillbaka till glädje, kreativitet och hopp. Workshopen resulterade i en pjäs ”Vi på Sjövägen och Bäckstigen” med text av de medverkande deltagarna som spelades på svenska för en berörd publik.
I november 2019 spelades pjäsen igen på Culturen i Västerås på en temadag om kultur/integration arrangerad av Kulturens Bildningsverksamhet. Då döptes pjäsen om till ”Låt oss leva”.
Anpassad kollektivtrafik
Ett av målen var att vi ville underlätta den nästan obefintliga kollektivtrafiken mellan Skinnskatteberg och Riddarhyttan genom att starta anropsstyrd kollektivtrafik öppen för alla boende i Riddarhyttan med minst en tur per dag. I samarbete med Taxi Skinnsberg startades två turer per dag. De boende fick gratisbiljetter för att kunna ta sig via taxin. Väl i Skinnskatteberg betalade de bussbiljett som vanligt. Läkarbesök, BVC, handling underlättades. Man slapp vänta flera timmar vilket annars var vanligt. Dessa turer underlättade, speciellt för familjer utan bil och utan körkort. Erfarenheter kring detta var att vi helt inte kommunicerade denna möjlighet på smartast sätt och hur den fungerade. Användare av denna tjänst upplevde att det var krångligt att beställa taxin. En sådan tjänst bör utvärderas och förfinas för att sedan implementeras. Nya saker tar tid.
Kvinnogrupp med studieförbundet Bilda
Anne Collén berättar:
”Syftet med Bildas projekt i Riddarhyttan var att stärka kvinnorna i deras identitet och lära dem svenska.
Bilda var med ända från början när projektet startade i april 2018. Det var mycket uppsökande verksamhet i början för att få kvinnorna att komma till de där tre timmarna varje torsdag eftermiddag. Knacka dörr, hämta och skjutsa men i regel var det cirka10 kvinnor som kom vecka efter vecka.
Till en början var flera barn med, men vartefter så förstod kvinnorna att det inte fungerade och började lämna sina barn hemma med männen. Det var spännande att se hur de började se fördelarna med jämställdhet inom familjen.
Jag förstod att det handlar mycket om att skapa förtroende för att sen kunna prata om svårare saker. Så mycket tid användes till att besöka hemmen och umgås över te och mat.
Eftersom flera av kvinnorna kunde ytterst lite svenska eller ingen alls så fick vi börja med enkla saker. Samtidigt som vi pratade så skrev vi upp ord som de sen fick i läxa till nästa gång. Ett fint exempel är när vi pratade om familjen. Alla fick rita upp sitt släktträd och sen berätta för hela klassen om hur den stora familjen ser ut. Sen tog vi fram jordgloben och alla fick berätta om sin resa till Sverige. Där blev det mycket tårar och smärta.
Andra ämnen vi diskuterade var politik, religion, jämställdhet, respekt, funktionsnedsättning, hur hälsar man på varandra i Sverige, vad drömmer kvinnorna om att göra i framtiden och mycket annat. De här svåra ämnena är svåra att prata om på enkel svenska men diskussionerna var livliga.
Jag såg hur kvinnorna växte i sin identitet under de 8 månader jag träffade dem. Genom alla insatser som gjordes under den tiden i Riddarhyttan och Källfallet så förändrades attityder, självbilder och självförtroenden hos dessa kvinnor. Inför projektets avslutning i december 2018 så anordnade jag tillsammans med kvinnorna en svensk julfest. Vi hade fått ihop pengar så att projektet kunde köpa julklappar till barnen samt att bjuda på julbord. Kvinnorna ficks själva slå in paketen och laga den svenska maten. Och vi fick ett jättefint avslut på projektet.”
Aktiviteter för endast männen
Många av aktiviteterna fokuserade på kvinnor och barn men det anordnades även aktiviteter för särskilt männen förutom de som såklart var för båda könen. Bland annat deltog en grupp män i workshop-programmet i jämställdhet, demokrati och frihet som Vi är Sverige med Vladimir Ahmed. I samarbete med Sensus och Riddarhyttans Fiskevårdsförening köptes fiskekort in och ädelfisk fångades och tillagades. Asylhälsan handledde en mansgrupp i PTSD-hantering. Se ovan.
Aktiviteter med bildningsförbunden och organisationer
Många är de bildningsförbund och organisationer som skapat otaliga aktiviteter kring svenskt språk och kultur, friskvård samt jämställdhet, barnens rättigheter och föräldraskap.
ABF Skinnskatteberg, Bilda, Clowner utan gränser, Ibn Rushd, Kulturens Bildningsförbund, Kulturreservatets folkhögskola, NBV, RF-SISU, Riddarhyttans Allaktivitetshus, Riddarhyttans Fiskevårdsförening, Riddarhyttans Hembygds- och intresseförening, Riddarhyttans Hem- och skolaförening, Riddarhyttans Sportklubb, Riddarhyttans teaterföreningen, Sensus, Studieförbundet Vuxenskolan, Trix (om det nu är någon glömd så var det inte med mening) har varit oslagbara samarbetspartners.
Till allas glädje fanns en mycket kunnig person mitt ibland oss, den afghanske rektorn Mobarez Nazir. Han ledde på eget initiativ kurser i svenska. Mobarez familj fick under projekttiden det efterlängtade beslutet om att familjen får uppehållstillstånd i Sverige. Här är hans svar på min fråga ”Hur upplevde du situationen i asylboendet i Riddarhyttan?”
Personerna som bodde på asylboendet försökte verkligen att lära sig svenska trots att de hade en svår situation. De deltog i alla aktiviteter på ett aktivt sätt exempelvis fiskekurs, sykurs, språkkurs, fotboll och ”Vi är Sverige”. Jag och alla våra grannar var mycket nöjda och tacksamma till kommunen och studieförbundet Sensus – vi fick mycket stöd från kommunen på olika sätt. De asylsökande familjerna var mycket oroliga för att de inte skulle kunna få uppehållstillstånd i Sverige. Deras barn var i en tragisk situation. Det var lite problem i tvättstugan som ni vet och vi försökte att lösa det tillsammans. Jag har kontakt med några av personerna och jag hoppas att de kan få stanna och leva i Sverige.
Tillsammans har detta lyckats bli en väv av vettiga aktiviteter som förhoppningsvis har gjort avtryck hos människor i en mycket svår situation.
Har målen nåtts?
Många aktiviteter har under dessa två år anordnats. Projektet har variet en trygghetsfaktor både för de boende i området, de asylsökande och för aktörerna som haft aktiviteter för de asylsökande. Vidare har projektet bidragit till en frigörelseprocess för kvinnorna med normbrytande utmanande verksamhet och diskussioner för både män och kvinnor. Det svenska språket har definitivt stärkts i olika grad hos de asylsökande. Insikter om det svenska samhället, sambandet mellan PTSD och vikten av motion har gjorts. Demokratiaspekten och empoweringarbetet har både män och kvinnor intresserat sig för och utvecklat till höga höjder.
Våra erfarenheter – ett urval
- Prata med människorna det gäller. Gör en behovsanalys, en lägesbild. Sätt mål. Var beredd på verkligheten!
- Gör en inventering av människors kunskaper. Använd kunskapen till delaktighet.
- Knacka dörr. Bjud in till möten och aktiviteter, använd inofficiella ledare som infospridare.
- Tänk: Nu är det vi här, som tillsammans måste göra något bra av situationen.
- Håll koll på rasism inom gruppen.
- Informera om och använd sfa.nu handgripligen.
- Tänk empowering – använd människors kapacitet. Gör dig själv onödig.
- Tänk: Varför gör jag detta? Kan det leda till målet?
- Konstnärliga aktiviteter teater, film är mycket bra verktyg för processen.
- Samarbeta med de organisationer och föreningar som ger energi och vill.
- Ett projekt kan vara en start på en lärprocess som kan ge kunskap in i organisationen.
- Gör mer av det som fungerar. Släpp det som bara är papperskonstruktioner.
- Slipa på din människosyn. Människor är så mycket mer än det en ser. Ställ dig på andra sidan ”disken”.
- En vaktmästare är en trygghet.
- Odling ger en känsla av trygghet och förutsägbarhet. En lugn tidmätare.
- Könsrollsmönster kan konkret luckras upp på 18 mån.
- Stor impact när alla vet om målen och drar åt samma håll och samarbetar.
- Små samtal är inte att underskatta.
Avslutande empowering – Vad som kan finnas i en handväska
Vid första mötet med en av de asylsökande kvinnorna i Riddarhyttan visade hon sin handväska. Den var full med antidepressiva medel.
Saker händer under tiden man väntar på ett besked om att få stanna i Sverige eller inte. Stark oro, avslag på avslag, kyla drar in i trasiga källarfönster som aldrig blir lagade, barn som drömmer mardrömmar, känslan av att vilja tillhöra och försörja sig själv men inte få göra det. Men…. tiden kan under gynnsamma förhållanden också parallet fyllas av kunskap, nya fakta och förståelse för ett nytt samhälle.
Efter ett och ett halvt år visade det sig att det i samma handväska låg ett egenskrivet tal på svenska. Det talet läste kvinnan med väskan upp på ett möte på Sergels torg och vidare inne i Riksdagshuset.
